Sofiainluxembourg

Skulle bara vilja börja med att säga att jag faktiskt är lite imponerad av smärtan jag idag känner i mina ben. Som alla som gymmat upplevt kan det svårt att gå och framförallt gå på toa ett par dagar efter ett stentufft träningspass.
Men ärligt talat så måste det här väl ändå vara droppen... Gå framåt ger mig en smärta jag knappt tror mina ben någonsin känt i något sammanhang. efter att tagit några steg blir musklerna lite "uppvärmda" och jag klara av att ta mig framåt genom att halta i alla fall :) haha ja, med andra ord så finns det inga ord som beskriver den här typen av träningsvärk. Att vända sig om i sängen smärtat också otrooooligt.. haha

I alla fall så vet jag att jag ska göra om allting på onsdag igen och även det gör lite mentalt ont... Men Fergus sa att det ända som kan rädda/hjälpa mig är att träna idag... Så om jag klarar av att tving ut mig själv så får det nog bli en löprunda idag.. Dessutom är Fergus en löpare och att springa med honom idag (vilket han glatt föreslog) när jag knappt kan gå ser nog inte så imponerande ut.. haha

I går kväll skulle jag suttit barnvakt och Aiobhe och Fergus skulle gått ut, efter en komplicerad nattning (mjt pga värmen, barnens rum snittar 28 grader och dessutom har lilla Camille öroninflammation i båda öronen) så blev det inte av i alla fall. Istället hade vi alla tre en jättemysig kväll här hemma. Ja vet, jag kände mig också som tredje hjulet, men när jag sa det sa Aiobhe att det snarare var tvärtom. Ska man kanske tolka det som ratten då kanske? haha ;)
Vi grillade och åt potatis som Fergus plockat från trädgården (hans första skörd av potatis någonsin) så det var lite stort ;) Hade en jätte trevlig kväll tills åskan kom och vi sprang in med allt vi hade på bordet. Europeiska stormar är tydligen extremare ju längre ner man kommer och oväder här är riktigt mäktigt (det här var andra jag upplevde) och Jag uttryckte hur mäktigt jag tyckte det var för Fergus som då höll en snabblektion i moln och deras utseende mm. Det hela sluta med att vi blev sittande på den stora trappan utanför huset och kolla på åskmoln och blixtar och prata om allt mellan himmel och jord i ytterligare en timme.

Även om jag jobabr mycket och har en del regler som jag måste följa så känner jag ändå att jag verkligen trivs här. Jag känner inte mig som det tredje hjulet som är i vägen utan snarare mer som faktiskt en i familjen.

I fredags när jag skulle åka till träningen grät Elizabeth och vi kramades ett x antal gånger innan jag kunde gå, igår på dan när jag skulle ta bussen in till centrum för att möta Julia upprepades historien och hon stod på trappan och vinkade hejdå när jag gick på bussen!! :)

Sötare tjej kunde jag inte hamnat hos! :D

jaja, det var ett långt inlägg, men har en känska av att det kanske inte blir lika långa under resten av veckan ... :)

Hoppas alla där hemma har det bra!! Saknar er alla lite extra idag <3