volleyboll
Okej, i början av veckan fick jag ett mail om att nu på onsdag så var det dags för den första träningen för säsongen och att de gärna ville träffa mig då.... osv.
Så jag sliter med franska och tyska och lyckas hitta vilka bussar som kan ta mig till det stora sportcentrat boy konen i Cessange och hittar tillslut vad jag tror att jag söker. När jag till slut kommer dit vandrar jag runt det stora komplexet som ett frågetecken och frågar de flesta jag möter om de känner till något om ett volleybollag som ska träna där, men alla ser lika ovetande ut som jag var då....
Inte mycket att göra jag hoppas på bussen tillbaka till Gare igen och precis när bussen jag sitter på stannar och jag hoppar av och tittar ner mot min busshållsplats så ser jag min 205 sakta men säkert rulla iväg hem mot Pontpierre. Då när jag tyckte att jag haft tillräckligt med oflyt för en dag bestämmer jag mig för att en "pain de chocolate" säkert kan pigga upp mig. Så jag vandrar in på Gare och fram till disken på cafet och ber snällt på franska om min lilla favvo. Men nej, de har precis sålt de sista för dagen...
Sak samma ge mig något annat då tänkte jag och riktigt så lät väl inte det som kom ut ur munnen men jag fick i alla fall något brödliknande med chokladstänk i, SOM faktiskt var mycket gott! yeey, min tur vände igen!
Dessutom när jag gick mot min buss för att ta nästa tillbaka hem så stod busschaffisen utanför och efter en liten staplig konversation på franska visade det sig att hans fru är från Sverige (tror jag att hon var i alla fall). Dock pratade han inget svenska så jag fortsatte resten av samtalet med att säga oui och nicka och le (vilket alltid funkar här)
Dagen var inte helt fel till slut ändå, jag åkte på lite sightseeing i delar av Lux jag aldrig varit förut och fick lyssna på en busschaffis hysa beröm över vackra Sverige. Med andra ord helt okej... :)
Viva la Luxembourg
Så jag sliter med franska och tyska och lyckas hitta vilka bussar som kan ta mig till det stora sportcentrat boy konen i Cessange och hittar tillslut vad jag tror att jag söker. När jag till slut kommer dit vandrar jag runt det stora komplexet som ett frågetecken och frågar de flesta jag möter om de känner till något om ett volleybollag som ska träna där, men alla ser lika ovetande ut som jag var då....
Inte mycket att göra jag hoppas på bussen tillbaka till Gare igen och precis när bussen jag sitter på stannar och jag hoppar av och tittar ner mot min busshållsplats så ser jag min 205 sakta men säkert rulla iväg hem mot Pontpierre. Då när jag tyckte att jag haft tillräckligt med oflyt för en dag bestämmer jag mig för att en "pain de chocolate" säkert kan pigga upp mig. Så jag vandrar in på Gare och fram till disken på cafet och ber snällt på franska om min lilla favvo. Men nej, de har precis sålt de sista för dagen...
Sak samma ge mig något annat då tänkte jag och riktigt så lät väl inte det som kom ut ur munnen men jag fick i alla fall något brödliknande med chokladstänk i, SOM faktiskt var mycket gott! yeey, min tur vände igen!
Dessutom när jag gick mot min buss för att ta nästa tillbaka hem så stod busschaffisen utanför och efter en liten staplig konversation på franska visade det sig att hans fru är från Sverige (tror jag att hon var i alla fall). Dock pratade han inget svenska så jag fortsatte resten av samtalet med att säga oui och nicka och le (vilket alltid funkar här)
Dagen var inte helt fel till slut ändå, jag åkte på lite sightseeing i delar av Lux jag aldrig varit förut och fick lyssna på en busschaffis hysa beröm över vackra Sverige. Med andra ord helt okej... :)
Viva la Luxembourg
Kommentarer
Trackback
